Vart är du? Eller lurar du runt hörnet? Den omtalade tvåbarnschocken har vi inte märkt nånting av. Att det är en STOR omställning att ha två barn istället för ett. Att livet blir mycket stressigare, jobbigare än vad man tror med två barn, orken tar slut, mer sömnbrist, syskon som väcker varandra på nätterna, trotsig storasyskon som från att KAN själv gå tillbaka till beteende liknande bebisens, svårt att njuta av andra bebistiden etc etc… Eller kommer den där tvåbarnschocken senare när nr2 har blivit större dvs när den där rosa bebisbubblan är förbi? Eller så kommer vi aldrig märka av den.
Kanske för att Julia har tagit emot lillebror så pass bra. Att det är tre år mellan syskonen tror jag också kan förenkla tillvaron. Det är inte två blöjbarn och storasyskonet har då inte längre samma behov som en bebis. Idag är Julia ganska självständig, till exempel: blöjfri, på morgnarna väljer hon kläder och klä på sig själv, tycker om att hjälpa till i vardagssysslorna och att pyssla om lillebror. Häromveckan lärde hon sig att knäppa knapparna på koftan alldeles själv (yeeyy!):-). Sedan har vi verkligen ansträngt oss att inte bortprioritera storasyster utan sett till att hon får uppmärksamhet och egentid med båda oss förälder. Än så länge upplever vi ingen större skillnad mot när vi bara hade ett barn. Vi känner båda att vi har minst lika mycket egentid på kvällarna idag som innan.
Jag skulle säga att enbarnschocken var tusen gånger värre. Typ över en natt från att leva i total frihet där DU var van att bestämma när och vad du ville göra till att få en ny chef hahaha ;-). Där kan vi tala om chock! Vi var inställda att det kunde vara jobbigt men vi kunde aldrig ana att bebisar kunde vara så krävande. Helt försvarslös kom tröttheten som en smocka rakt i fejjan! Jag var som en zombie i typ ett år. Med vårt första barn behövde vi på kvällarna vagga till sömns vilket kunde ta två timmar. Dessutom vaknade hon VARANNAN TIMME på nätterna i nio månader (jag skojar inte!) så tror mig vi var inför andra barnets ankomst ”prepared” för det värsta! Men hittills… Alexander däckar på kvällen och bara sover och sover på nätterna (peppar! peppar! peppar! peppar! peppar! peppar! peppar! peppar!). Det underlättar livet mycket! Mer utvilad mamma – gladare mamma – mer energi till barnen och vardagsbestyren. Så någon tvåbarnschock… nope, inte än… men det kanske drabbar oss senare i höst med kylan, alla förkylningsbaciller, sömnproblem etc. Får återkomma i ämnet i så fall! 🙂
Hur blev det för er? Drabbades ni av någon tvåbarnschock? När kom den i så fall?
Vi hade rätt ”tur” med Céline som hade rätt bra sömnvanor tidigt och lätt sov 4 timmar i sträck på natten vid några månaders ålder, lillebror däremot sover max 2 innan det är dags för blöjbyte och mat men någon chock har vi inte heller märkt av ännu! Förmodligen av samma skäl som er, då Céline tagit detta med lillebror mycket bättre än väntat 🙂 men man ska kanske inte hurra för tidig, eller så kommer chocken vid tre barn 😉
Vi har då tvärtom. Lillebror verkar (än så länge) sova bra men Julia sov jättedåligt. Skönt att Céline tagit sin roll som storasyster bra. Vi får hålla tummarna att tvåbarnschocken inte kommer senare ;-). Två ungar som springer åt varsitt håll, skriker och slåss och väcker varann på nätterna… vilken mardröm 😉