Nu kommer paranoida tanten fram igen… Jag har mer eller mindre varje dag gått och tänkt på att vi måste spara alla våra bilder på ett säkrare ställe. Tänk om vi får inbrott… Eller tänk om vårt hus brinner ned och med den datorn och med den hårddisken och därmed alla bilder och alla minnen! KATASTROF! VILKEN MARDRÖM! Alltså jag skiter i TV:n, min fina servis, den där dyra väskan… ja, till och med min förlovnings- och vigselring. Allt det där går ju att ersätta men inte fotona på vårt bröllop, smekmånad och barnen. Särskilt det sistnämnda skulle göra mig helt förstörd om de försvann! Nu när Alexander kommit in i våra liv och vi flyttat till radhus har denna oro förvärrats.
Nu har jag tjatat på min kära man och nu har han sparat alla våra bilder (kul att notera: över 17 000 bilder sedan 2005) på två extra hårddiskar. Detta tog bara 5minuter att fixa – varför har vi inte gjort det tidigare? Den ena hårddisken ska hem till mina föräldrar och den andra till Mats föräldrar. Vart tredje/fjärde månad tänkte vi ta hem hårddiskarna och överföra med de senaste tagna fotona. Med åren får man ju byta ut hårddiskarna.
Man skulle kunna spara i moln (eller vad det nu heter) men denna lösning kändes bäst för oss och kostar ingenting (förutom för själva hårddiskarna då). Hur har ni gjort?
