I mitt inlägg tidigare i veckan berättade jag om att semestern förstörde alla goda sovvanor för Alexander och att han hade fått mersmak av att sova nära mig. Senaste två veckor har jag verkligen kämpat för att det ska bli som förr, att Alexander sover i sin egen säng och i sitt eget rum. Här var vår plan:
Plan A: Hur trött jag än är pga all sömnbrist går jag in till honom även om det är elfte gången för natten. Jag väntar tills han somnar innan jag går ut ur hans rum igen. Resultat: Orkade inte så länge, efter några nätter höll jag på att gå under av trötthet. Varje gång Alexander vaknade skrek han så hela huset vaknade. Över till…
Plan B: Vi provade att Julia sov i Alexanders rum. Kanske skulle Alexander känna sig trygg med storasyster i närheten. Nope det funkade inte. Han gallskrek efter mig mitt i natten och vägrade vara kvar i rummet. Julia sov bra i alla fall. Över till plan C…
Plan C: I en veckas tid låg jag och sov på en madrass i Alexanders rum. Resultat: Alexander vaknar inte gråtandes och skrikandes så alla vaknade. Dock vaknade han ju fortfarande och ville med sina armar och ben känna att jag var där. Nattningarna blev ”normala” och tog mindre än en kvart – tack och lov för det! Men jag sover ju inte lika bra på en madrass…
Plan D: Förra helgen gick vi över till plan D. Vi köpte en loftsäng till Julia och Alexander fick Julias gamla 90-säng. Senaste dagarna har han vaknat två gånger varje natt. Det är skönt att då bara ligga bredvid och tröstar honom och hjälpa honom att somna om. Om han vaknar på morgonkvisten brukar jag faktiskt ta upp honom till våran säng. Vi får se hur det går efter ytterligare några veckor…
Sedan finns det även plan E. Att vi kanske ska ställa spjällsängen bredvid våran säng då slipper vi springa runt på nätterna men jag hoppas inte vi behöver gå så långt!
