Hela hösten har Alexander varit så mammig. Undrar om det hör ihop med trotsåldern? Är era 2-åringar också mammiga/ pappiga?
Det ska vara mamma som gör det och det och det. Mamma ska natta, mamma ska klä på, mamma ska bära… Det ska vara mamma som hjälper, ingen annan.
En gång när Mats skulle hämta barnen på förskolan, det brukar vanligtvis vara jag som hämtar, blev Alexander så besviken och ledsen att det inte var jag att han knuffade ut Mats från förskolan. Tycker synd om Mats. Måste kännas hemskt att bli ratad av sitt eget barn.
Annars är mammigheten som värst när jag är i närheten. Är jag inte hemma är det mindre protester mot pappa Mats.
Vi tror och hoppas det hela bara är en fas. Vi försöker minska på mammigheten för det blir ju en större belastning för mig när bara jag får ta hand om honom vilket innebär mindre tid och uppmärksamhet för Julia från min sida. Sedan vill vi ju att han även ska vända sig till Mats så nu spelar vi lite på att ”mamma kan inte men pappa kan” dvs Mats får spelar the good guy/hjälte. Det har hjälpt! 🙂
