I fredags var vi som sagt i parken med barnen. När vi kom hem fick vi finaste budet (som ni kan läsa om HÄR) och senare på kvällen var jag iväg till min gamla chef för middag och spel/lek med några arbetskollegor. Jag var lite nervös för kvällen. Inte för att träffa dem utan för att det var allra första gången som Mats tog nattningen med Alexander. Oftast när jag träffat vänner och ätit middag på restaurang inne i stan har jag ju tagit med Alexander och alltid sett till att vara hemma vid läggdags.
Mats har utan problem kunnat natta honom på dan men på kvällen är Alexander annorlunda. Det är bara mamma som gäller då! Han är mer mammig och mer gnällig. Någon mer som upplever samma sak?
Så ni kan ju tänka er hur nervös och orolig jag var över hur det skulle gå! Mats behövde i alla fall inte tänka på Julia. Julia fick nämligen följa med mormor och sova över där vilket hon var överlycklig över. Hon frågade hela tiden: ”När ska vi åka, mormor?” Till slut orkade Julia inte ens vänta tills pappa kom hem från jobbet i fredags :-).
Vi gjorde upp plan B och plan C om nattningen slutade i katastrof med en gråtande, skrikande och otröstlig bebis. Plan B var att Mats skulle gå ut och köra honom i vagnen. Plan C var att han fick slänga sig i bilen med Alexander och hämta upp mig för jag befann mig bara ca 7minuters bilresa bort.
Så hur gick det? Jo det gick ok. När jag kom hem låg det i stora sängen båda två och sov. Alexander hade ätit jättemycket till middag och hade även druckit en hel flaska välling vid nattningen. Mats lyckades få honom att somna efter 40minuter och han hade inte vaknat en enda gång sen dess! Alltså annars brukar han vaknar typ 2-3 gånger innan jag går och lägger mig. Konstigt… Men Alexander hade varit ganska gnällig. Mats hade inte fått gå längre än en meter bort för då blev Alexander ängslig. Alexander hade inte heller varit på lekhumör utan mest velat vara uppe i pappas famn. Det var lite väntat både från mig och från Mats att Alexander skulle vara så. Det var ju ändå första gången utan mamma på kvällen.
Oj vad jag saknade Alexander! Jag har aldrig varit borta så här länge från honom. Allt som allt var jag hemifrån 5,5 timmar. När jag la mig bredvid Alexander hade jag stor lust att väcka honom. Händerna kliade verkligen men jag nöjde mig med att hålla hans händer och fötter, smeka hans huvud, pussa honom lätt på kinden och sniffa lite på honom ;-). Min fina bebis… 🙂
