Alexander har en tendens att fysiskt uttrycka sig. Ett tag höll vi på att bli galna över alla syskonbråk som slutade med att Alexander drog i Julias hår och/eller bet henne. Även jag och Mats fick ett och annat bett. Tack och lov var han bara ”bitgalen” hemma, aldrig på förskolan. Till slut slutade Alexander att bitas men vi hann inte pusta ut så länge…
Då vi fick höra att han på förskolan bitit en kompis! Å NEJ! Bara för någon vecka sedan hade han bitit igen på förskolan. Samma flicka dessutom. Å NEJ IGEN!
Anledningen till att Alexander biter är att han ännu inte kan verbalt uttrycka sina känslor och då använder han gärna våld för att snabbt och enkelt visar vad han tycker och vill. Trots våra tillsägelser om det. Våran Alexander är ju verkligen inte rädd för att ge sig på andra barn heller. Till exempel om han blir knuffad på lekplatsen då knuffar han tillbaks oavsett om den andra är dubbelt så lång som honom och fyra år äldre….
Förskollärarna gör ingen stor grej av det. Tack och lov! De har nog varit med om ett och annat barn som bits. De sa att nu vet de att Alexander kan göra så och då kommer de vara extra uppmärksamma att avstyra ”bråk” i ett tidigt stadie för att undvika sådana situationer. Som förälder vill man ju verkligen inte har något ”problembarn” eller ”bråkstake”. Som man skäms inför det andra barnets föräldrar. Vet ju själv hur jag skulle agera om jag fick veta att mitt barn hade blivit biten av en annan förskolebarn. Typ vem är det som ger sig på min unge?!
Nä jag hoppas det är slut med bitandet på förskolan för Alexanders del.
