Snart tvåbarnsmorsa i tre månader men det känns som om lillebror alltid varit en del av vårt liv och vår vardag. Här kommer några reflektioner över första tiden med två barn:
Med första kunde du sova och vila när bebisen gjorde det men har du ett till barn som dessutom är en aktiv 3-åring – glöm det! Trots att jag håller igång hela dagarna känner jag mindre trött denna gången. Kanske, och tur det, beror det på att lillebror är duktig på att sova på nätterna. Jag skulle säkert vara en zombie annars ;-).
Jag känner mig säkrare och tryggare i min föräldrarroll med bebis nr2. Mer cool ;-). Är inte alls lika rädd och nojig för man har ju upplevt den där spädbarnstiden en gång förut. Med Julia var jag väldigt orolig för minsta utslag, konstiga ljud eller rörelser. Kom ihåg att så fort hon pep sprang vi till henne som om det vore huset höll på att brinna ned, typ. Lika panikartat är det inte med lillebror haha :-). Med Julia var det knappt att jag vågade gå på toaletten men nu vet jag att bebisen dör inte om han får vänta två minuter.
Eftersom jag har varit med en gång förut kan jag njuta mer av min mammaroll och leva mer i nuet. Kanske därför det inte känns mer jobbigt att ha ett till barn. Det förenklar en hel del också att Julia är så pass stor att hon klarar sig fint t.ex hämta kläder från garderoben och klä på sig på morgnarna, gå på pottan själv, klättra upp i bilbarnstolen själv osv. Min flicka vill hela tiden visa hur stor hon är och man får absolut inte hjälpa henne om hon inte ber om det :-). Gör man det bryter helvetet loss… hehe ;-).
Visst det är mer omständigt när vi ska iväg då det är ett till barn att hålla reda på men så mycket jobbigare är det inte. Med undantag när båda skriker och gråter. Herregud, då är jag verkligen nära ett sammanbrott själv! Känslan av vilja rusa ut genom dörren är väldigt lockande. Det är bara ta 10 riktigt djupa andetag och hantera situationen så lugnt man förmå. Då får jag verkligen tillfälle att öva på mitt tålamod och stresstolerans. Som tur är dessa jobbiga tillfällen få.
Baksidan eller nackdelen med att bli tvåbarnsmorsa är det dåliga samvetet som verkligen slog mig rakt i fejjan. Innan lillebror kom hade jag redan då lite dåligt samvete för att vi inte spenderade så mycket tid med Julia på vardagarna på grund av att både jag och Mats jobbade heltid men den känslan var ingenting jämfört med hur jag känner idag! En bebis är ju krävande på det sättet att bebisen är beroende av dig för amning, blöjbyten och närhet. Det innebär ständiga avbrott i umgänget med Julia för att prioritera och fokusera på lillebror. Julia har protesterat några gånger men som tur är har hon inte riktat sin ilska mot lillebror. Det känns hursomhelst taskigt samtidigt som jag vet att det är nyttigt för Julia att lära sig att hon inte kan stå i centrum hela tiden. Nuförtiden känns det som om jag aldrig ha tid att leka med henne och att jag aldrig hinner ge 100% uppmärksamhet till henne. Jättejobbig känsla! Får så himla dåligt samvete! Hatar denna känsla! Jag hoppas att det dåliga samvetet lättar lite när lillebror blir större och är inte lika beroende av mig. Tycker så synd om henne! Mats har fått ta en större roll i Julias liv numera. Det märks för dagens höjdpunkt för Julia är när pappa Mats kommer hem :-).
När jag se hur snäll och kärleksfull Julia är mot sin lillebror blir jag alldeles rörd till tårar. Det är så fint det här med syskonkärlek! Att vara tvåbarnsmorsa känns därför fantastiskt bra. Att man nu har två som man kan pussa, krama och gosa med är ju dubbel lycka och dubbel kärlek! 🙂
Hahaha på bilden ser det ut som om Julia täcker för ögonen på lillebror men i själva verket håller hon på att försiktigt försiktigt klappa lillebror 🙂
