Alltså jag kommer verkligen inte ihåg hur och när vi övergick från burkmat till enbart vår mat (”riktig” mat) med Julia. Bestämde vi bara en dag att sluta med det tvärt? Eller slutade vi med det när hon började förskolan? Eller la vi upp en plan och trappade ned med burkmaten? Eller bara skedde övergången per automatik?
Anledningen till att jag har dessa funderingar är att jag undrar om det inte är dags att sluta med burkmat för Alexanders del. Numera ställer vi alltid fram en tallrik med våran mat skurna i greppvänliga bitar samt bestick. Han är verkligen intresserad av våran mat och äter riktigt mycket av den! När vi serverade ugnsstekta kycklingben med klyftpotatis och ugnsrostade rotfrukter åt han ett helt kycklingben! Plus flera klyftpotatis och morotsstavar! När vi serverar lax äter han kopiösa mängder. Kokt potatis kan han lätt äta en mindre hel. Förut hamnade det mesta på golvet men numera är det inte mycket som hamnar där. Alexander äter verkligen med god aptit våran mat. Försöker slinka in en sked burkmat mellan tuggorna men oftast vill han äta sin plockmat ifred. När han ätit klart plockmaten då borde han vara mätt tycker vi. Grejen är det när jag då matar honom med burkmat då gapar han stort och slurkar i sig utan problem en halv burk eller mer. Aha tänker jag då… han kanske inte var mätt trots allt. Eller är han mätt och bara gapar per automatik?
Någon som kom ihåg hur ni gjorde när ni slutade med burkmat?
En av Alexanders favoriträtter. Allt hamnar i lilla magen, lite på plastmattan på golvet.
