I söndags skrev jag ett inlägg om min oro om Alexander trivs på förskolan, läs det här.
En av förskolllärarna berättade att när ett barn börjar förskolan är det oftast inte barnet som tycker det är jobbigast utan det är föräldrarna. Att föräldrarna har separationsångest.
Ja det kan man lugnt säga att jag lider av! Orolig över om han trivs bra på förskolan. Orolig över om han har det bra i någon annans omsorg och omvårdnad på dagarna. Kanske mest av allt inte vill inse att min lilla bebis blivit så stor nu. Fast mammas lilla bebis kommer han alltid vara ;-).
