I veckan tidigt på morgonen mådde en kollega väldigt dålig. Hen blev kallsvettig, likblek och kände av dubbla hjärtslag. Ev tecken på hjärtinfarkt. Ambulans tillkallades. Tack och lov mådde hen bättre senare men man vet aldrig hur det kunde slutat .
Den morgonen drog sig minnena bakåt till den där dan när vi var ett kompisgäng på väg till Gustavsbergs outlet i Mats gamla BMW när vi blev vittnen till hur bilen framför oss kör på en mormor och hennes barnbarn, 4-årig flicka, vid ett övergångsställe. Bilden hur de låg orörliga i konstig ställning, blod och stämningen i luften som knappt gick att andas har för alltid etsat sig fast i mitt minne. Senare läste vi på nyheterna att mormodern och den lilla flickan inte klarade sig… den morgonen kanske mamman lämnade sin dotter på förskola och pussade henne för sista gången utan att veta om det…
Livet är skört. Jag försöker därför inte lägga mig för natten utan att ha löst alla konflikter eller skiljas åt utan att säga förlåt. Glöm inte att tala om hur mycket du älskar dina nära och kära!
