Kroppen har börjat säga ifrån nu. Det har känts annorlunda nu sista två veckorna. För det första är man svullen dygnet runt, hela kroppen, inte bara fötterna.
Jag har också känt av en större hunger. Är konstant hungrig. Redan efter en timme efter frukost känner jag mig vrålhungrig som om jag inte ätit nåt. Under nätterna vaknar jag och tänker på MAT. Har fram tills nu under graviditeten inte behövt äta nåt på nätterna förrän nu sista veckan. Det är som om kroppen vill jag ska ladda eller snarare vräka i mig mat inför förlossningen.
Alla vardagssysslor har också börjat kännas betungande. Orken och energin är lika med nada, zero… Allt jag gör måste göras i långsam takt.
För att inte tala om hur långsamt jag går. Tar typ lika stora steg som min 3-åring. Det har varit ett otroligt tryck nedåt, särskilt nu på sistone. Det känns verkligen som om jag går omkring med ett huvud mellan benen! Bebisen har varit fixerad sedan vecka 28, ev tidigare. Ibland har jag känt en ilande smärta som hugger till, särskilt när bebisen typ ska försöka röra på sitt huvud eller nåt liknande. Flera gånger har jag trott att bebisen är på väg ut bla när jag varit på toa och gjort nummer två. Efteråt kan jag knappt gå…
i och med att bebisen ”försöker ta sig ut” (känns som det i alla fall) känner jag mig också konstant kissnödig. Från att ha kissat ofta till att springa till toaletten stup i kvarten. Så det enda jag gör är att äta-kissa-äta-kissa-äta-kissa.
Tror allt handlar om kroppens sätt att tala om att det är dags att tagga ned och ladda för förlossningen. Det är ju trots allt bara 1,5 vecka kvar till beräknat.
Mentalt har jag varit redo att föda för länge sedan, flera månader sen. Vill få det här överstökat… NU!!!
Ett inlägg om hur tungt och jobbigt allt är just nu. Alltid skönt att få klaga lite 😉
