I påskas sa vi hejdå till blöja och välling och nu i somras var det dags för napparna. Först hade vi tänkt besöka kattungarna på Skansen och lämna över napparna där men det behövdes inte. Istället slutade Alexander med napp pga Kungen.
Det var häromveckan vi skulle veckohandla mat på Coop och gick till barnhörnan. Alexander såg Dinoco-bilen Kungen från filmen Bilar (han älskar Blixten McQueen!) och ville ha en sådan. Den kostade 130kr och han har så mååååånnngga bilar redan så jag sa till honom:
-Ok, du får den om du slutar med napp
Alexander nickade vilket inte var den reaktionen jag väntade mig utan jag trodde han aldrig skulle offra sina kära nappar för Kungen. För att vara på den säkra sidan sa jag till honom:
-Mamma och pappa köper den till dig men då när vi kommit hem går vi och slänger alla dina nappar direkt.
Än en gång nickade han. Vi bara ok… det kommer väl antagligen ALDRIG gå sen när det väl gäller tänkte vi men jodå. Sagt och gjort, när vi kom hem samlade jag napparna i en påse och slängde dem i soptunnan. Förväntade mig häftiga protester men nope…
Protesterna kom sedan när det väl var dags att sova för det är då han brukar ha napp. Alexander började gnälla. Han vände och vred sig och hade svårt att komma till ro. Jag visste att han saknade sin napp. Några tårar trillade nedför kinden men han sa aldrig ordet napp. Mammahjärtat blödde och jag tyckte så synd om honom att jag nästan, bara nästan, hade lust att gå ut och rota fram napparna i soptunnan. Jag tröstade honom och lät honom sörja sina nappar.
Så hade vi de efterföljande dagar. Alexander kämpade tappert utan nappar. Han till och med sög med munnen i sömnen som om han hade en napp i munnen men inte en enda gång nämnde han ordet napp. Tror att han förstod att napparna var borta på riktigt. Min lilla kämpe! En vecka senare var napparna ett minne blott.
Det roliga är att han fått en ny favoritbok här hemma: ”Hejdå nappen”, sa Krokodilungen. Den handlar om en krokodilunge som precis som Alexander slutar med napp.
