Var borta från barnen från onsdag morgon till lördag morgon dvs tre nätter när jag åkte till Barcelona. Hade aldrig tidigare varit borta från båda barnen så långt borta och från Alexander så länge!
Hade typ ångest inför resan i ett halvår. Skulle barnen gråta sig till sömns efter mig och jag efter dem?
Det gick bättre än vad jag trodde….
Hemma hade Alexander bara frågat efter mig två gånger och det utan gråt och gnäll. Julia hade inte frågat efter mig alls. Hon är så pass stor nu att man kan förklara att man är borta några dagar och kommer hem igen.
När jag packade inför resan packade Julia ned några teckningar och en pärlplatta som minnen från och av henne. Hon förklarade att om jag saknade henne kunde jag ta fram sakerna och titta på dem. Hur heartbreaking är inte det? Mammahjärtat smällde… Min förståndiga flicka!
Fick lite dåligt samvete att åka iväg för Alexander blev (såklart!) sjuk kvällen innan jag skulle åka! Stackars Mats som skulle behöva ta hand om båda barnen ensamma varav den ena sjuk och gnällig…. Som tur var hade Alexander bara lätt feber max 38grader. Han fick stanna hemma men var pigg och lekfull som vanligt. Det värsta kom (såklart!) när jag kom hem. Då började han bli snuvig, få halsont och hosta hela nätterna. Tre första nätterna när jag kom hem fick jag inte mycket sömn… ja det är väl straffet för att man åkte iväg typ hahaha 🙂
Om jag saknade Julia kunde jag ta fram hennes självporträtt som hon ritade inför min resa. Eller pärlplattan. Eller hennes fina pappersurklipp. Tappade jag bort den ena så hade jag en till. Julia tänkte då på allt ;-).
