Oturen fortsätter drabbar Alexander. Allt började för en månad sedan:
- Vecka 1: Influensa (antal dagar på förskolan: 1)
- Vecka 2: Allergichock (antal dagar på förskolan: 1)
- Vecka 3: Magsjuka (antal dagar på förskolan: 2)
- Vecka 4: Olycksfall (antal dagar på förskolan: 3)
Varje vecka i fyra veckors tid har det varit någonting. Alexander har knappt varit på förskolan. Det sjuka är att jag förra vecka sa något i stil med: Jaha vad kommer att hända nästa vecka då?
Jo, då hände följande: I onsdags lekte barnen i vardagsrummet medan jag och Mats plockade i köket. Helt plötsligt hör vi Alexander skrika. Inget vanligt skrik. Springer rusande och ser honom liggandes på golvet med hela ansiktet blodig och medan blodet rinner från huvudet!!!
Barnen hade byggt torn av kuddar och hoppat. Alexander hade hoppat över några kuddar och huvudet for rakt in i en lykta som vi har i fönsterbrädan. Glaset hade tryckts ut från sin ram och Alexanders huvud skar sig i den vassa ramen på lyktan. Tack och lov hade inte glaset spruckit!
Sprang med honom till badrummet för att stoppa blödningen och det blödde sååååå mycket! Slutade aldrig blöda! 4-5cm stort sår. Bara att stuva in alla i familjen och åka till akuten, klockan var då runt kl.20.
Alexander slutade gråta och skrika efter ca 10min. Värre var det med mig och Mats som var helt panikslagna, rädda och stressade. På akuten hade det slutat blöda och de kunde se att såret inte var jättedjupt. De limmade (?!) ihop hans sår, typ limmade ihop hans huvud. Skönt att Alexander slapp genomgå den smärtsamma processen med att sy. Snabb hjälp fick vi också. Vi vara bara ca 1,5h på akuten, vanligtvis har vi spenderat tre-fem timmar varje gång.
Puuuhhh… nästa dag var Alexander sitt glada och busiga jag. Som om ingenting hade hänt. Jag och Mats blev riktigt skärrade och hade svårt att somna den natten. Det var första riktiga allvarliga blodolycka med barnen, säkert inte den sista heller.
Suck, nu har det varit en månads elände – snälla låt oss få lite lugn och ro nu!
Nedan kan se Alexanders sår på huvudet som ett långt streck. Längst ned ser ni olycksplatsen med den intryckta glasskivan och kvarvarande hårtussar och blodfläck.
Men fy vilken otur, och vilken otäck olycka! Tur att det inte blev ”värre” och att han mår bra idag. Hoppas att oturen vänder för er nu!
Tack snälla! Ja verkligen otäckt! Nu håller vi tummar och tår att turen vänder! 🙂