Som jag nämnde tidigare är vi jetlaggade (med stora bokstäver)! Vi kom hem i fredags kväll. Barnen somnade runt kl.22 och vi trodde de skulle sova hela natten hahaha. kl.01 stod 1-åringen i sängen och övade på att klappa händerna medan 4-åringen undrade om det var dags att gå upp nu… jag för mitt inre bara nej, nej, nej! Jaha, bara att gå upp. Vi lekte och tog en nattamacka medan hela Sverige sover. När det blev helt ljust ute somnade vi äntligen vid fem-tiden och vaknade inte förrän kl.15 (!) på eftermiddagen.
På lördagen la vi oss inte förrän vid midnatt. Två timmar senare mötts vi upp i köket för att ta en nattamacka. Så himla komiskt! Båda barnen som sover i olika rum vaknade ungefär samtidigt och kunde inte somna om. Antagligen för att de var hungriga för kl.02 var ungefär middagstid för oss i USA (9timmars tidsskillnad). Som föregående natt somnade vi när alla andra höll på att vakna.
På söndagen väckte jag alla kl.12. Det hjälpte inte. Natten till måndagen somnade Julia inte förrän kl.01 men var vaken mellan kl.02-04… suck! Var tvungen att ringa till förskolan och säga att vi kommer in senare idag. Väckte henne kl.10 igår morse. Medan storasyster härjade igår natt sov Alexander nonstop mellan kl.23.00-09.30. Det verkar vara lättast för vår bebis att återgå till den normala dygnsrytmen av alla.
Det har blivit många nattamackor sista tiden hahaha ;-). Att återgå till vår svenska dygnsrytm är lättare sagt än gjort. Jag har aldrig varit med om värre jetlag och då har vi ändå varit både i Asien och i USA flera gånger. Jetlagen är nog värre för att man har barn, eller hur upplever ni det?
Alexander i söt pyjamas från Newbie
