Alexander har sedan en tid tillbaka, ja hela hösten egentligen, befunnit sig i trotsålderfas. Allt vi ber om och allt vi vill att han ska göra möts av protester. Ibland väldigt högljudda sådana. Ena sekunden kan han vara sitt vanliga glada jag för att i nästa sekund helt plötsligt utan förvarning får ett utbrott av sådan dimension att vi andra familjen nästan behöver ta skydd under bordet. Vad hände liksom?! Han kan bli såååå arg för ingenting som att vi placerade hans glas lite fel på bordet… Eller att vi bara ville vara snälla och hjälpa honom med skorna , fel dag och fel tillfälle kan han bli rosenrasande och kasta iväg skorna…
Han vill inte äta, han vill inte sova, han vill inte borsta tänderna, han vill inte det och det och det…. ja många strider per dag blir det.
Försöker tänka att det är en fas och att det går över. Oj vad vi alla föräldrar få lära oss att ha tålamod haha :-)!
