Över en natt blev Alexander världens blygaste. Från att ha varit hur cool som helst till att vara jätterädd för folk. Så fort en främling eller någon som vi inte träffat på länge bara ge honom en blick så tittar han ned. Skitskraj liksom! Alexander vågar inte titta utan gömmer sig gärna bakom sina händer. Det har hänt när folk pratat med honom att han har gallskrikit! Eller så springer han och gömmer sig bakom mina ben. Så var han inte för en månad sedan… Undrar om det är någon fas där han börjar bli medveten om sin omgivning?
Som tur är, är han bara blyg i fem-tio minuter hemma när vi har vänner på besök eller är bortburna för när han inser att mammas/pappas kompisar inte är farliga då visar sig snart den vanliga spralliga sociala Alexander.
Att träffa tomten var läskigt tyckte Alexander. Här med mormor.
