Det var vid den här tiden för ett år sedan som jag påbörjade min föräldraledighet. Sex veckor innan beräknat datum. Nästan sju veckor innan Alexander kom till världen. Tänka sig att jag varit hemma redan ett år! Redan?!
Förlossningen med Julia slutade i ett trauma med stor blodförlust, nedsövning, akutoperation och efterföljande depression i flera månader. Att jag drabbades av havandeskapsförgiftning kan ha bidragit till det som hände. Jag är nästan helt säker att min havandeskapsförgiftning, som forskarna ännu inte vet vad det kan tänkas bero på, var stressrelaterat. Jobbade som en tok in i det sista med sena kvällar och mycket övertid. Helt idiotiskt nu i efterhand. Ville verkligen inte att historien skulle upprepa sig och tog därför det säkra före det osäkra genom att sluta jobba tidigt för att kunna varva ned och ta det lugnt innan bebisens ankomst. Bland de bästa besluten jag någonsin tagit!
Om jag längtar tillbaks till jobbet… nej, verkligen inte! Känner att tiden gått så fort. Ännu fortare nu med tvåan – fler som upplever samma sak? :-). Dessutom växer och utvecklas Alexander så fort så jag inte hinner med :-).
Bild på mamma och son. Alexander 1,5månad gammal. Hemma i mer än 12månader varav 10månader med denna underbaring! 🙂
